Den som har bäst råd
Frågan är om det är hela anledningen. Han hade råd att förlora i finanskrisen och ändå ha en behaglig ålderdom. Det fanns kanske annat bakom också, dumt att spekulera, men ändå! Självmord är hänsynslöst mot anhöriga som ofta lever kvar med en massa frågor och självanklagelser.
I fjol våras beräknades hans förmögenhet till 70 miljarder kronor!
Läser i en artikel från början av december -08 att han riskerade att förlora sitt imperium, att bankerna skulle ta kontroll av hans tre största bolag.
Visst måste det göra ont men han hade ju ekonomin räddad för egen del under resterande liv. Varför så drastiskt? Kanske var han deprimerad?
Ibland kan jag konstatera att det är tur att jag inte har så mycket pengar att behöva vara rädd om! Dom få fonder jag har, ja de har förlorat i värde, men ingenting jag bekymrar mig speciellt mycket om. Kanske stiger de igen tills jag får pension, det är då jag har tänkt få nytta och glädje av dem!
Mitchell Frank, 96 och Herbert Marks, 99 minns finanskrisen 1929
Michell berättar om känslan när han förstod att han förlorat sina sparpengar på tolv dollar! De pengarna såg han aldrig röken av. Mycket pengar för en liten pojke på den tiden. Ja, artikeln kan den som är intresserad läsa själv.
Så här i slutet av 2008 funderar jag en hel del över mina pengar. Det låter som om jag har massor, men så är det inte. Ganska normalt för en kvinna i min ålder kan jag tänka mig. Men jag vill förstås ha dem så jag slipper att snåla allt för mycket som pensionär. Ska man ha dem på bankkonto, placerade i fonder/aktier eller kanske i fastigheter? Ja, inte vet jag. Därför har jag en del i fastighet, en del i fonder och även en del av pengarna på bankkonton som är lätta att nå snabbt vid behov.
Kan det bli en lika stor börskrasch nu som 1929 eller har vi lärt oss något på vägen?
