bloggpyret

Jag trodde aldrig jag skulle bli utbränd eller hamna i utmattningssyndrom. Jag har arbetat mycket i mitt arbete och som många andra inte riktigt satt gränser mellan arbete och fritid. Mitt arbete har känts roligt och meningsfullt! Men det är också ett arbete där man får ta emot mycket kritik och tandagnisslan. Det sliter i längden!

 

Under lång tid tillbaka har jag känt mig orkeslös, ingen energi eller engagemang för mitt arbete, men jag har varit på plats. Jag har nonchalerat alla varningsklockor. Nu har jag kommit så långt som att jag känner att nu måste jag bort. Antingen ett annat arbete eller "gå hem". Men inte idag... Undrar hur lång tid det tar tills jag bryter upp.

 

Idag ska jag kolla in Platsjournalen om det finns något arbete jag har lust att söka. Helst någonting annat än det jag håller på med idag. Jag ska också överväga om jag ska begära en rehabiliteringsutredning av arbetsgivaren.

 

Jag arbetar i en mycket trött organisation. Min chef har också brunnit, misstänker att hon befinner sig på ungefär samma nivå som jag gör! Alltså på väg att tappa greppet fullständigt.

 

Vad tror ni att jag ska göra nu? Just det, gå till arbetet.