Jag trodde aldrig jag skulle bli utbränd!
Under lång tid tillbaka har jag känt mig orkeslös, ingen energi eller engagemang för mitt arbete, men jag har varit på plats. Jag har nonchalerat alla varningsklockor. Nu har jag kommit så långt som att jag känner att nu måste jag bort. Antingen ett annat arbete eller "gå hem". Men inte idag... Undrar hur lång tid det tar tills jag bryter upp.
Idag ska jag kolla in Platsjournalen om det finns något arbete jag har lust att söka. Helst någonting annat än det jag håller på med idag. Jag ska också överväga om jag ska begära en rehabiliteringsutredning av arbetsgivaren.
Jag arbetar i en mycket trött organisation. Min chef har också brunnit, misstänker att hon befinner sig på ungefär samma nivå som jag gör! Alltså på väg att tappa greppet fullständigt.
Vad tror ni att jag ska göra nu? Just det, gå till arbetet.
kära, rara pyret - säg upp dej! SÄG UPP DEJ!!! Ingen tackar en ambitiös människa som ligger hemma i depression av utbrändhet. Man blir i det närmaste idiotförklarad.
När jag inte hade mer att ge i mitt förra yrke, jobbade med förståndshandikappade, sadlade jag om och blev Plattsättare. Från vården till byggbranchen. från typiskt kvinnligt till typiskt manligt. jag blev lite schizofrena men nu mår vi bra.
Hoppas du mår bra. Du har ju inte bloggat på några dagar... då blir jag lite orolig...
Tack för din omtanke, jag kommer snart tillbaka.
ja det hoppas jag verkligen
