Mitchell Frank, 96 och Herbert Marks, 99 minns finanskrisen 1929
Michell berättar om känslan när han förstod att han förlorat sina sparpengar på tolv dollar! De pengarna såg han aldrig röken av. Mycket pengar för en liten pojke på den tiden. Ja, artikeln kan den som är intresserad läsa själv.
Så här i slutet av 2008 funderar jag en hel del över mina pengar. Det låter som om jag har massor, men så är det inte. Ganska normalt för en kvinna i min ålder kan jag tänka mig. Men jag vill förstås ha dem så jag slipper att snåla allt för mycket som pensionär. Ska man ha dem på bankkonto, placerade i fonder/aktier eller kanske i fastigheter? Ja, inte vet jag. Därför har jag en del i fastighet, en del i fonder och även en del av pengarna på bankkonton som är lätta att nå snabbt vid behov.
Kan det bli en lika stor börskrasch nu som 1929 eller har vi lärt oss något på vägen?
